Fibromyalgi

Ja, så har jag alltså fått min diagnos och den fick jag som sagt i April 2008, nästan ett år efter jag fick den svåra långdragna infektionen. Jag har skummat igenom några andras berättelser om hur dom varit sjuka utan diagnos i många år. Hjälp säger jag, hur har dom orkat? Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt även om jag har en diagnos. Faktiskt är inte värken det värsta, det är känslan av att vakna med en bakfylla eller influensa varje dag. Under långa perioder kan jag hantera det med ett leende på läpparna, men sen kommer det perioder då man tappar allt. Jag säger bara; Tack gode gud för mina mediciner o smärtstillande!!!..Men tyvärr är dom inte lika fungerande alltid. Och tyvärr lurar jag kroppen, mig själv o min omgivningen, med hjälp av dom. Men oavsett vad så är detta en extra jobbig sjukdom för den syns inte och folk dömer en efter typ utseendet. Jag ser ju inte sjuk ut o verkar inte sjuk. Det är en av de jobbigaste sakerna med sjukdomen, ingen ser den. Därav blir den inte så accepterad såsom det hade om jag brutit något. Men till människor med väldigt lite förståelse, brukar jag säga; Prova ni en dag ni är bakfulla och, handla, laga mat, städa, tvätta, fixa disken, ordna med barnen, vara social, ordna en del av det administrativa mm, fast jag har det så VARJE DAG....ja ni förstår min poäng, så skall vi se vad som sägs efter den erfarenheten. Så inte så konstigt om man hamnar i sina dalar ibland. forts..följer..för nu e denna tjejen väldigt trött i händerna